en kliché och ett original

det är som jag alltid har sagt, att något av det mest fåfänga man kan göra är att skriva. fåfängt och själviskt, särskilt när man förväntar sig att folk ska läsa. alldeles extra mycket särskilt när man skriver om något som är så jävla individuellt att även jag, i egenskap av författaren, vill råda er att inte lägga för stor vikt vid mina tankar, mina åsikter, mina ord. allt det här och ändå gör jag detta. varför? för att jag vill, för att jag har skrivit så länge, för att jag har älskat ännu längre. älskat den, som en god vän beskrev det i ett brev, "musiken. den brinnande kraften i den." och levt för den. därför ska jag nu begå en dödssynd och skriva om musik, ett nästintill omöjligt uppdrag för tankar om musik är lika individuella som dna, så ni får ursäkta om jag säger något fel, om jag tycker fel, jag är inte här för att döma, jag vill bara tycka och skriva.

från början tänkte jag ägna mig åt att skriva åt sånt som är nytt för mig, och kanske även för dig, sånt man kanske inte läst om, sånt man kanske inte hört, men kanske har läst om, kanske har hört, nytt i alla fall, med blänkande konvolut och nyhetens behag hängandes tung fortfarande, som en atmosfär runt sig. det som fortfarande känns hyfsat mycket som ett original helt enkelt. sen insåg jag att det finns för mycket jag älskar. för mycket att beundra för att jag ska kunna bortse från det även om det växt sig stort, större, störst och blivit lika klichéartat som att skriva en sång om kärlek. därav namnet. ni kommer få se klichéer och ni kommer få se original.

vad tycker jag ger mig rätten att tycka? jag är ingen särskild. jag är lite av det här och lite av det där. lika svensk som absolut vodka. lika brittisk som beefeater. lika väst som feskekörka. lika öst som one pound market på whitechapel road. jag är lika sextiotal som the velvet underground. lika sjuttiotal som the jam. lika åttiotal som joy division. lika nittiotal som belle & sebastian. lika tvåtusental som the strokes. lika tvåtusentiotal som the drums. lika punk som iggy. lika pop som beatles. jag är en kliché och ett original, även jag.